Droppen

Vad handlar projektet om?

Droppen är ett 13 våningar högt bostadshus och en del av det prisbelönta kvarteret Embassy of Sharing i Malmö; ett stadsbyggnadsprojekt som togs fram i nära samarbete mellan Wingårdhs och Granitor Properties. Det består av sju olika byggnader som kompletterar och stärker varandra genom delade funktioner, blandningar av program och holistisk stadsplanering. Droppens roll i kvarteret är att skapa fina boendemöjligheter i området och att med sin återbrukade fasad illustrera hur hållbarhetslösningar och arkitektoniskt uttryck kan samgestaltas.

Projektet är ett pionjärprojekt för storskaligt återbruk, där cirkularitet inte endast är ett hållbarhetsmål utan en processdrivande och gestaltande princip genom hela projektet – från tävlingsidé till fullskaletestat genomförande. Redan i markanvisningstävlingen formulerades ett tydligt löfte om en återbrukad fasad. Den ursprungliga tävlingsidén byggde på återanvändning av bilplåtar, men i ett tidigt skede visade sig detta material inte vara genomförbart i den omfattning och kvalitet som krävdes. I stället för att frångå ambitionen valde vi att ompröva metoden. Genom systematisk inventering av industriella restmaterialflöden initierades ett nära samarbete mellan Wingårdhs, Granitor Properties, Stena Recycling och Alfa Laval.

Tillsammans identifierades ett stabilt och tillgängligt materialflöde av uttjänta värmeväxlarplåtar i rostfritt stål, huvudsakligen från Alfa Lavals produktion i Lund. Materialets format, mängder och egenskaper fick därefter styra gestaltning, modulsystem, detaljering och montageprinciper. Projektet utvecklades i dialog med entreprenör, fuktsakkunnig, akustiker och andra tekniska discipliner, vilket resulterade i fullskaletester av fasadlösningen innan den slutligt antogs och realiserades. Värmeväxlarplåtarna gav fasaden ett starkt arkitektoniskt uttryck, där reliefverkan formar en brodyr - ett finmaskigt mönster som fångar ljuset, bär spår av materialets tidigare liv och ger byggnaden en egen identitet i stadsbilden.

Bottenvåningen har klätts med återbrukat tegel, valt både för sin tålighet i mötet med gaturummet och för sin arkitektoniska tyngd. Resultatet är en byggnad där återbruk inte är ett enskilt inslag, utan ett bärande arkitektoniskt, tekniskt och processuellt grepp som genomsyrar hela projektet.

Vad har vi lärt oss?

Projektet har genererat flera centrala lärdomar för cirkulärt byggande i stor skala:

• Att tidiga beslut och tydliga åtaganden är avgörande för att cirkulära ambitioner ska kunna realiseras i praktiken.

• Att materialflöden måste förstås, inventeras och säkras tidigt, i nära samarbete med aktörer som hanterar återbruk och återvinning.

• Att återbruk kräver ett icke-linjärt arbetssätt, där design, materialval och tekniska lösningar utvecklas parallellt snarare än sekventiellt.

• Att fullskaletester och kontinuerlig dialog med tekniska konsulter är avgörande för att hantera frågor som fukt, akustik, hållbarhet och garantifrågor.

• Att projektet har klimatberäknats enligt LFM30:s beräkningsmodell har gett oss en fördjupad förståelse för hur fasadmaterialens val påverkar den samlade klimatpåverkan. Parallellt har vi initierat en strukturerad intern analysprocess, där alternativa klimatberäkningar tas fram för att identifiera ytterligare förbättringspotential i materialval och konstruktioner, och för att tillvarata lärdomar inför kommande projekt.

Projektet visar att återbruk inte är en kompromiss, utan en möjlighet – men att det kräver strukturerad metodik, öppenhet för omprövning och nya samarbeten. Droppen har därmed fungerat som ett konkret lärandeprojekt som bidrar med överförbar kunskap till framtida cirkulära byggprojekt.

Vad har gått bra?

Arbetet med återbruk i Droppen har bedrivits som en utforskande och systematisk process, där en tidig och utmanande tävlingsidé successivt utvecklats till ett fullskaletest - ett cirkulärt fasadsystem i en realiserad byggnad. Projektet visar hur industriella restmaterial kan integreras i bostadsbyggande genom strukturerad metodik, samverkan och teknisk verifiering. Återbruket har med denna metod kunnat genomföras i stor skala och integrerats som ett gestaltande och funktionellt huvudgrepp, snarare än som ett tillägg.

• Ambition från tävling till genomförande: Återbruk etablerades som bärande idé redan i tävlingsförslaget, och ambitionen hölls levande även när den ursprungliga idén om bilplåtar behövde omprövas.

• Parallell, materialdriven designprocess: Gestaltning, materialinventering och tekniska lösningar utvecklades parallellt i program-, system- och bygghandling, med fokus på faktiska materialflöden.

• Tidigt samarbete med materialaktörer: Genom nära dialog med Stena Recycling inventerades industriella restmaterial, vilket ledde till identifiering av värmeväxlarplåtar som ett lämpligt, tillgängligt och skalbart alternativ.

• Rationellt fasadsystem: En omlottbaserad fasadprincip utvecklades för att anpassa materialet till byggnadens modulmått och minimera behovet av bearbetning, med rationalitet och effektivitet som ledstjärnor.

• Säkrad tillgång och flöde: I samverkan med Alfa Laval identifierades fungerande format, samtidigt som insamling av dessa dimensioner initierades – ett tidigt etablerat och kontrollerat materialflöde.

• Teknisk verifiering och fullskaletest: Utmaningar kopplade till akustik, fukt, konstruktion och kvalitet hanterades genom dialog med bland annat entreprenör, konsulter och besiktningsman, vilket möjliggjorde genomförande i stor skala.

Samarbetet mellan byggherre, arkitekt, entreprenör, materialleverantörer och tekniska konsulter har varit avgörande för att hantera komplexa frågor kring kvalitet, garantier och lagerhållning. Genom detta nära samarbete har fasadmaterialet effektivt testats och verifierats i full skala genom mock-ups, vilket möjliggjorde ett robust, långlivat och arkitektoniskt tydligt resultat. Projektet har därmed lyckats kombinera cirkulära materialval med hög boendekvalitet, rationell byggprocess och god ekonomi.

Vad kan bli bättre?

Projektet visar att storskaligt återbruk fortfarande kräver anpassning till ett regelverk och en byggpraxis som i första hand är utformad för nya material. Återbruk i nyproduktion innebär således utmaningar, särskilt kopplat till tillgång på material, garantier, tidsplaner och administrativa strukturer.

Ett område där projektet tydligt har identifierat förbättringspotential är kopplingen mellan materialval och montage i genomförandeskedet. Under processen undersöktes flera alternativa restmaterial, bland annat rostfri plåt på rullar, coils, som kasserats på grund av mindre skador. Dessa utvärderades för användning i exempelvis fönsteromfattningar och vertikala profiler, men visade sig kräva omfattande bearbetning och precision, vilket minskade både den cirkulära och ekonomiska vinsten.

Den valda fasadlösningen i rostfritt stål medförde också utmaningar i monteringsskedet. Materialets hårdhet och styvhet gjorde montaget mer arbetskrävande än önskat. En tydlig lärdom är att byggproduktion och fasadentreprenör kan involveras ännu tidigare i framtida projekt. Fördjupad kunskap om plåthantering, tätare samarbete med byggplåtslagare och tidig medverkan av utförandekompetens hade kunnat ytterligare rationalisera lösningen och effektivisera processen.

För framtida projekt finns även potential att ytterligare utveckla metoder och systematik för inventering, dokumentation, uppföljning och standardisering av återbrukade material samt att inventera tillgången på kvalitetssäkrade materialflöden.

Positiva effekter

Droppen har bidragit till minskad klimatpåverkan genom en kombination av omfattande återbruk, energieffektiva system och långlivade materialval. Byggnaden uppnår låg energianvändning i drift genom bergvärme, FTX-ventilation med värmeåtervinning, solceller samt anslutning till kvarterets energidelning.

Projektets cirkulära strategi har resulterat i tydliga och mätbara miljöeffekter. Genom att återbruka värmeväxlarplåtar och tegel i fasaden har klimatpåverkan i byggskedet reducerats väsentligt jämfört med användning av nyproducerade fasadmaterial. Det omfattande fasadåterbruket har varit en avgörande faktor till att projektet nått en 20% förbättring av klimatavtrycket jämfört med genomsnittligt klimatavtryck för nyproduktion av bostadshus, med 296,9 kg CO₂e per m² ljus BTA enligt LFM30s beräkningsmodell. Samtidigt har robusta material med lång teknisk livslängd och lågt underhållsbehov tagits tillvara.

Valet av återbrukat rostfritt stål, tillsammans med ett genomförande som beaktat demonterbarhet redan i projekteringen, möjliggör framtida nedmontering och vidare återbruk. Detta stärker byggnadens cirkularitet över tid och förlänger materialens användningscykler. Återbruket har även haft ekonomiska effekter, då fasadmaterialet kunde införskaffas till skrotpris, samtidigt som det gett upphov till ett starkt, identitetsskapande arkitektoniskt uttryck.

Utöver de miljömässiga vinsterna har projektet skapat sociala mervärden genom nya mötesplatser såsom tvättoteket i bottenvåningen och takterrassen med gemensamhetslokal, odlingar och utegym. Droppen har mottagits positivt av boende och användare och bidrar till att stärka Malmös roll som föregångare inom hållbart och cirkulärt byggande.

Vad har kunnat återanvändas

Återbruket utgör ett bärande element i byggnadens uttryck och funktion; Värmeväxlarplåtar av rostfritt stål från industriell produktion, använda som huvudsakligt fasadmaterial och i balkongräcken. Återbrukat tegel i bottenvåningens fasad.

Cirkulära material som använts

Materialvalen visar hur cirkulära resurser kan användas i högklassig bostadsproduktion med både arkitektonisk kvalitet och systemisk hållbarhet; Återbrukade värmeväxlarplåtar i rostfritt stål med lång livslängd, där hänsyn tagits i genomförandet till framtida demontering och därmed vidare återanvändning. Återbrukat tegel med hög robusthet och lågt underhållsbehov.